Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


måndag 14 juni 2010

Bäckahästen

På en gammal gård på Eskilsminne i Helsingborg, som i dag är helt omgärdad av ny bebyggelse, sitter denna vindflöjel. Jag tittade på den varje gång jag gick förbi på mina hundpromenader då jag var på besök hos svärföräldrarna. Det var något konstigt med hästen, i stället för bakben hade den en draksvans.



Senare, då jag fick boken om vindflöjlar från Gislöfs Smidesmuseum, hittade jag flöjen bland modellerna. På modellen står Helsingborg Skåne ”Bäckahäst” Smidd i Harlycke-smedljan på 1800-talet. Harlyckesmedjan, som byggdes 1888, finns bevarad än i dag, den flyttades 1967 från Ramlösavägen till Fredriksdals friluftsmuseum.

Modellen av bäckahästen, som den visas i modellboken, ser du i min bloggbanner.

Man vad är då en bäckahäst? Detta är saxat från Wikipedia

Bäckahästen var i nordisk mytologi och skånsk folktro bäckens ande eller Näcken i hästskepnad.

Man sa att bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att rida på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet. Barnen tycker att hästen är så fin att de vill rida på den. Det spelade ingen roll hur många barn det fanns, hästens rygg blev bara längre ju fler barn som satte sig på den. Om man vill hindra en bäckahäst att dränka barnen skall man kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Då kan hästen inte gå den vägen, och dess makt är bruten.
Bäckahästen har direkta motsvarigheter i bland annat skotsk folktro (kelpie), där flera sorters vita hästar kan erbjuda fantastiska tjänster för den som kan behärska dem men som ofelbart drar ner olyckliga ryttare i drunkningsdöden.
Bäckhästen levde i bäckar och åar. Den vilseledde hästar och deras ryttare ner i bäckarna, där den dränkte dem. Bäckhästen beskrivs som en stor och vacker häst.

Två flöjlar med bäckahästen har jag gjort, den senaste helt nyligen till en arbetskamrat, som ska presenta sin man med den, och den ska sättas upp på gårdens stall.



Roland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar