Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


söndag 31 december 2017

Årsuppdatering

För att det ska bli ett inlägg under året är här de flöjlar jag gjort. Det har blivit fyra tillverkade och en reparation.

Åter ett drakhuvud, en kopia från Kuggörarnas kapell.





















En flöjel till ett nybyggt hus på Gotland. Denna är tillverkad i aluminium, passar bra till taket som är av Aluzinkplåt.

 











En Uggla till en svägerska som har sommarhus i Skåne. Huset där den ska sitta är byggt 1949, samma år som svägerskan är född. Ugglan kommer från min svärmor som samlade på ugglor. Lite kul med personliga kopplingar till flöjeln och den som bor i huset där den sitter uppsatt.





















Den sista under åter var en flöjel till en fransk balkong på söder i Stockholm. En lite mindre flöjel som skulle ha ett bomärke från gammal tid. Som vanligt när jag diskuterar formen på flöjeln föreslår jag min favorit. Det har blivit några av denna med förlaga från Rörums socken, Skåne, Knäbäckshusen med årtal 1834.




Reparationen var av en flöjel jag gjorde som bröllopspresent till systerdottern. Den blev aldrig uppsatta på huset de då bodde i utan sitter nu på gården där de nu bor. Ett väldigt utsatt ställe, 650 m från Kattegatts strand, med utsikt över Hallands Väderö.
Jag har tidigare skrivit om den gröna kopparärgen och att det tar ca 40 år för att komma till.
Denna flöjel som suttit uppe mindre än tre år hade börjat få den gröna ärgen. Hästen hade för svaga ben, axeln var rostig inuti och kullagret hade gett upp.
Jag förstärkte benen på hästen, en axel av mässing och lagring av nylon. Hoppas den nu håller. Ett litet sammanträffande är att jag också fått reparera hennes fars flöjel, som också sitter på Bjärealvön, den tog stormen Gudrun och skickade ut på åkern.


Nu får vi se vad 2018 för med sig och vilka flöjlar som kommer att tillverkas.

Roland