Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


lördag 15 november 2014

Fler drakhuvud

Här har jag nu gjort ytterligare en flöjel med ett drakhuvud. Förlagan finns på St Laurenti kyrka i Söderköping, som har minst tre olika varianter på temat drakhuvud. Jag fascinerades av utsmycknaden på toppen. Denna är inte rörlig utan fast i stången och det blev en liten utmaning att lagra drakhuvudet och göra övergången tät. Det krävdes också en investering i en liten rundvals, så jag kunde göra en perfekt ring, som jag sedan delade i fyra delar till konstruktionen.





















Här är en reprisbild på det andra drakhuvudet från Söderköping.
 
 
 
 
 
 
 







Roland