Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


söndag 8 november 2015

Från 2015


Bloggen har inte helt somnat in, men det har inte varit så mycket nytt under året. Det har bara blivit två nya flöjlar under sommaren.
Den första är på ett känt tema, min favorit som jag föreslår när förfrågan är lite öppen angående motivet. Flöjeln skulle vara till en sommarstuga på Åland och till minne av bröllopsdagen.






















Den andra flöjeln skulle vara en överraskningspresent till värdparet för en årligt återkommande midsommarfest på Gräsmarö. Nu skulle det vara 5-års jubileum. Jag fick ett fotografi på vännerna som jag hade att utgå från. Det skulle också vara på temat midsommar.
Såhär blev det färdiga resultatet, dans kring midsommarstången

                 

Ett eget projekt under åter blev att jag hittade en plats för en flöjel jag gjorde utan någon beställning. Drak­huvudet från St Laurenti, med den häftiga dekorationen överst.

Vi har sedan tidigare bestämt att granen på tomten inte skulle få bli högre än flaggstången. Detta kunde bli en perfekt plats för en utsmyckning i trädgården, samt att jag inte skulle få ett styv arbete med att gräva upp roten från granen. Stammen barkade jag av och när den hade torkat under sommaren fick den en strykning med trätjära.
Lite koppararbete som ett skydd över fästet fick tillverkas, då uppsättningen blev lite annorlunda.




Nu pryder flöjeln sin plats i slänten. Om någon undrar hur jag fått gräs att växa där granen brett ut sina grenar, så är svaret färdigt gräs på rulle och lite utfyllnad med dressjord.

Roland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar