Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


söndag 7 april 2013

Vikingatida vindflöjlar

Jag har här hittat två intressanta skrifter som behandlar vindflöjlar under vikingatid.

Den första är ur Fornvännen 91:1996, Nya tolkningar av vikingatida vindflöjlar, av Jan Engström och Paun Nykänen.
 
Artikeln behandlar vikingatida sjömanskap. Det finns inte mycket bevarad information om de navigationsmetoder vikingarna använde, men man kan inte tänka sig att de resor de företog över Atlanten gjordes utan grundläggande navigationsteorier och vissa enkla navigationsinstrument. I denna artikel visas hur de vikingatida vindflöjlarna av metall kunde användas som navigations instrument för att mäta latitud. På alla kända exemplar bildar den svängda konturen en ”gradskiva” indelad i avläsningspunkter med inbördes avstånd om ca 4.8˚. Avläsningspunkternas latitud kan bestämmas genom att man använder vindflöjen som solur. Noggrannheten i avläsningen har gjort det möjligt att finna väg över öppna hav.


 
Den andra artikeln är från Marinarkeologisk Tidskrift. 1979:2, Tekniska synpunkter på vikingatida flöjlar - några tankar kring placering och användning, av Erik Enström

Enström tar upp och ger intressant förklaring till hur flöjlarna kan ha varit upphängda i en stång som upphängs i sin jämviktspunk och hissas upp masten för att kunna fungera som vindvisare. Enström har också en teori och en förklaring till hur andra bilder från samma tid återger flöjlar eller flöjelliknande föremål i stäven (stävarna) på vikingatida fartyg. Teorin skulle vara att flöjlarna när de inte användes sattes i förstäven som en symbol. Enström har också ett resonemang och en koppling till att örlogsskepp till ankars eller vid kaj inte har flagga hissad i topp utan i stället hissas i förstäven gösen.

Tidskriften Fornvännen ges ut av Vitterhetsakademien och publiceras på Internet med hjälp av Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademiens bibliotek.

 Marinarkeologisk Tidskrift ges ut av Marinarkeologiska Sällskapet,

Jag kan verkligen rekommendera dessa båda källor, här finns mycket intressant att ta del av.

Jag har lagt upp länken till båda artiklarna till höger på sidan, Intressanta länkar.

Roland

2 kommentarer:

  1. Så roligt att hitta till din blogg! Här har du en flöjeltok till. Tillverkar inte dock, men fotograferar gärna...

    http://mirasmirakel.blogspot.se/2009/07/slottsvillan-i-huskvarna-och-hur-det.html

    SvaraRadera
  2. Hej Mira och tack för uppskattningen. Det är alltid roligt med postiv återkoppling på resultatet av mitt fritidsintresse.

    SvaraRadera