Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


tisdag 27 mars 2012

Varför drakhuvud som vindflöjel på kyrkor och klockstaplar

Tuppen som symbol på kyrkor är väl beskrivet. I Sverige är det ca 620 kyrkor som har denna symbol på kyrktornet eller på klockstapeln. Ett modernt påfund av Kyrktuppsfrämjandet är att årligen utse den vackraste tuppen.

På många kyrkor finns flöjlar med motiv av drakhuvud. Detta är något jag funderar över, vad är symboliken i detta? Jag har ”forskat” i detta genom att slå på nätet och läsa vad som finns publicerat, hittat en del att ta fasta på, men inte riktigt kunnat få fram en förklaring. De exempel jag har nedan, och som jag själv fotograferat, har årtal från 1700- och 1800-talet och det är ju en ganska sen datering.

I en artikeln om kulturkontinuitet beskrivs övergången från hedendom till kristendom och flera exempel, från att gamla hednatempel revs och att den nya kyrkan byggdes på platsen, till att religiösa föremål togs upp i den nya religionen. Det spekuleras i att man kanske ville ge den nya guden den gamle gudens kraft. Otvetydiga exempel på kontinuitet mellan hedendom och kristendom är den arkitektoniska utsmyckningen med vikingatida drakhuvuden på de tidigaste stavkyrkorna.

Draken som symbol ges både onda och goda egenskaper. Under medeltiden uppfattades draken också som en vällvillig, skyddande makt. I beskrivning av Tingsträde kyrka på Gotland står att ”Korset är utformat som en trädstam för att likna ett livsträd. Det är nedkört i ett drakhuvud och anger så, att ondskan har besegrats med Kristi gärning på korset.” Att draken under medeltiden i Sverige kunde uppfattas som en god och vaksam väktare framgår t.ex. av den lilla plastiska järndraken som är anbragt på nyckelhålsskylten till kyrkporten i Sala eller de många exemplen på sannolikt apotropeiska drakar på takkrön, kronstänger och hisskonsoler till dopfuntslock i den romanska träornamentiken. (Ur Drakar från Uppåkra. Anne-Sofie Gräslund)

Är detta svaret på min fråga, att drakhuvuden är ett sk apotropeiskt föremål som ska skydda kyrkan och avvärja onda makter. Tydligt exempel på detta skulle då vara St Laurenti kyrka i Söderköping, där det finns ett flertal drakhuvud på kyrkan.

Här är några exempel på drakhuvud jag fotograferat

St Laurenti ka Söderköping
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tystberga ka Södermanlad
 

Kuggörarna

Kuggörarna Hällsingland


Kuggörarnas kapell stod färdigt 1772 och har tre vindflöjlar, två drakhuvud och en tupp.


Roland


2 kommentarer:

  1. Rolig och tänkvärd blogg om annorlunda ämne !
    Man tackar och bockar - ville bara meddela att jag nämnde bloggen i min egen dito...
    http://tannhauser3.wordpress.com/2012/03/28/lite-om-hedniska-bloggar-och-en-till-om-vindflojlar/

    SvaraRadera
  2. vilka fina saker! Har du någon prislista?

    SvaraRadera