Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


måndag 31 maj 2010

Hälsinglands Museum

Är det så att sommarens kultur och hantverksresa går norrut blir det nödvändigt med ett besök på Hälsinglands Museum. Fram till den 1a september pågår en utställning om Söderalaflöjeln.



Söderalaflöjeln tillverkades omkring 1050 och den anses vara den äldsta vindflöjeln i norden. Ursprungligen har den troligen suttit i stäven på ett skepp på vikingatiden. Namnet har den fått efter sin användning som vindflöjel vid Söderala kyrka i Hälsingland. Flöjeln fanns fram till 1916 på gården Kinsta i Söderala socken, där gårdens ägare uppgav att den köpts från Söderala kyrka på auktion. Numera finns flöjeln vid Statens historiska museum, men under sommaren visas den i Hudiksvall på museet.

Flöjeln består av en tresidig nedåt avrundad kopparskiva som brännförgyllts på båda sidor. På den genombrutna ytan ser man drakar eller rundjur hopslingrade. Kanterna har vikts in och på dessa finns bårdmönster. På övre kantens spets är ett skulpterat bronslejon placerat.

På nedre kantbården var ursprungligen femton ringar eller små bleck placerade. Dessa har nött metallen så hårt att hålens underkant gått sönder.

Söderalaflöjelns hopslingrade rundjur är utförda i Ringerikestil. Karakteristiskt för denna vikingatida konstriktning är ett stort rundjur som omslingras av rankor, vimplar och spiraler. Mönstret i denna stil förekommer på ungefär 150 nordiska runstenar från 975-1050.

När jag ser bilden på flöjeln blir jag väldigt sugen på att göra en flöjel efter förebilden. Visserligen ska man akta sig att ge sig på vissa saker, som att försöka kopiera historiska föremål, men om man inte gör anspråk på att det ska vara en kopia borde det passera. Det kunde vara kul att ha en flöjel efter Söderalaflöjeln som utställningsföremål, och man måste hålla med om att den är otroligt vacker.

Till höger är länken till Hälsinglands Museum. Jag har även lagt till länken till Fornvännen från 1921, en antikvariatisk beskrivning av Söderalaflöjeln.

Roland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar