Tillverkning – vimpeln/motivet

Som jag i inlägget om material nämnt är vimpeln eller motivet på flöjeln tillverkat av koppar- eller mässingsplåt. Valet mellan koppar eller mässing är i de flesta fall slumpmässigt, någon gång kanske beroende på motivet och som jag också nämnt, om det är det är ett motiv med fina linjer och detaljer, är mässing att föredra. Det är lite lättare att såga i mässing då det är hårdare än koppar, det skär bättre i mässing.

Hur får man motivet på plåten? Tidigare ritade och kalkerade jag av motivet på plåten efter att först ha klippte ut en mall i papper.



Numera tar jag motivet, som jag i allmänhet tagit ut på en kopieringsmaskin, och klistrar det på plåten med hjälp av ett sprayklister. Jag klistrar också ett blankt papper på baksidan av plåten. På så sätt skyddas plåten från repor. Det har kanske inte så stor betydelse i långa loppet och ingen ser det när flöjeln är uppsatt, men jag tycker det är trevligt att flöjeln blänker när den överlämnas. Den är ju bara blank en kort tid innan den oxiderar. Den oxiderar också jämt utan att det blir fläckar på ytan om den från början är så metalliskt ren som möjligt. Det önskade tillståndet är ju också som jag tidigare berättat om den gröna ädelärgen, men den får man vänta ganska länge på.

Det går inte att klippa ut motivet ur plåten, man måste såga för att plåten inte ska deformeras. Man måste i vilket fall som helst såga ut hål och mönster efter att ha borrat ett ingångshål för sågbladet.



Om jag sågar för hand använder jag en guldsmedsåg, i princip samma verktyg som vid lövsågning i trä, men med sågblad avsedda för metall. Sågblad går att få tag i järnhandeln, eller i hos leverantör av verktyg till guld och silversmeder (ex Konrad Wahlström i Stockholm) Sågar jag för hand har jag gjort en klämma som jag sätter i skruvstycket. Det underlättar att kunna stå i rätt arbetshöjd. Jag använder också klämman då jag filar och justerar mönster med nålfilar.



Jag har också en elektrisk Dremel figursåg, som jag modifierat. Jag har gjort en fjäderbelastad arm som håller ned arbetsstycket, det underlättar mycket. Tidigare blev man lite trött i fingrarna efter en stunds sågande med maskinen, nu går det lätt så länge bladet biter.

Avslutningsvis får man putsa till mönstret lite och grada av snittytorna med en nålfil.

Till sist stämplar jag motivet med 3 mm stansar, med mina initialer RHg och årtalet. Det tycker jag definitivt man ska göra, det är ju lite som att sätta ett spår i historien.



Roland

Material och tillverkning

Stommen till mina vindflöjlar är kopparrör, 12 och 22 mm, som kan köpas på byggmarknad eller vvs handlare.

Kopparplåt, vanligtvis 0.6 mm, kan man få tag på hos plåtslagare, men då finns det risk att den är lite för mjuk, bäst är halvhård plåt. Claes Olsson har en kopparplåt 25 x 40 cm som är bra. Det finns även en mässingsplåt i samma format. Mässingsplåten är lite hårdare och den har bättre egenskaper när man ska såga ut fina mönster i motiven. Tyvärr är det inte helt lätt att få tag i större bitar av plåt, det går inte som privatperson att handla från Tibnor. Förr hade de en liten avdelning med slump- och stuvbitar från sin kapverksamhet där man kunde handla till dagens kilopris.

Till axeln använder jag 8 mm komprimerad axel. Det säljs i 3 m längder och går att få tag på hos stålleverantörer. Claes Olsson har också axelstål men då blir det dyrt per m.

På många av mina flöjlar har jag en mässingsknopp i toppen och då har jag utgått från en lådknopp. Tidigare fanns de att köpa på antingen IKEA eller Biltema, men där finns de inte längre i sortimentet. Man kan ännu hitta knoppar i mässing i fina specialaffären, men som med axelstål från Claes Olsson blir det en dyr detalj. Återstår att själv svarva en knopp av mässing.

I övergången mellan den fasta och rörliga delen måste det finnas en del som håller borta och tätar mot väta. Jag har lite olika varianter beroende på flöjelns utseende. Gamla flöjlar av smide har i allmänhet en öppen konstruktion och det är inte ovanligt att flöjeln rostat fast, och innan dess har den gnisslat i vinden. Jag har en tät konstruktion som är tänkt att vara underhållsfri och att flöjeln ska snurra lätt i vinden. Jag kommer att visa detaljerna i kommande inslag. Flöjlarna har utvecklats genom åren och det finns även en del erfarenhet att förmedla, jag har fått tillbaka någon flöjel för översyn och uppgradering.

Att hitta material och lämpliga detaljer till flöjlar är alltid aktuellt på loppisar, det går att göra fynd för någon tia om man har tur. Tradera är också bra att bevaka.

Roland

Flöjlar med personliga motiv

En flöjel kan visa något om de som bor i huset den sitter på. I gamla tider kunde det vara ett tecken på välstånd. Många flöjlar är av typen fana, eller vimpel med årtal, som anger byggnadsår, eller när byggnaden renoverades, vilket är vanligt på kyrkor och klockstaplar.

En del av de flöjlar jag gjort har anspelat på yrken eller intresse. Till två av mina grannar i Trosa gjorde jag dessa som present när de fyllde 50 år. Sture, som var biodlare, fick denna flöjel uppsatt på sitt garage under tiden som han var borta i samband med födelsedagen. Som förlaga till biet utgick jag från en Expressen– geting.



Några år senare fyllde Knutte, min dåvarande granne på andra sidan, också 50 år. Knutte har varit orienterare och verksam inom Svenska Orienteringsförbundet och inom SILVA. Med lite handpåläggning gick det att använda företagslogotypen, ofta får man göra någon liten ändring för att det ska fungera som en siluett och att ingen bit i mönstret ska falla ut.



Lite kul var det också att varken Knutte eller övriga i familjen upptäckte flöjeln på garaget när de kom hem efter att ha varit borta under födelsedagen. Det var först efter att en annan granne någon vecka senare kommenterade flöjeln och gratulerade till födelsedagen och presenten.

Roland