Om vindflöjlar och den vanligaste formen

Med vind menas enligt tillförlitliga källor luft, som befinner sig i stark eller svag rörelse. Det blåser, med andra ord

Om man blöter fingret och håller upp det i luften kan man känna åt vilket håll det blåser. Eller om det regna. Metoden fungerar bra, men uppgiften kan också lösas med maskiner. Sådana kan då kallas vindflöjlar, vindfanor, väderflöjlar eller, i högtidligare sammanhang, anemoskop. Samma tjänst gör en vanlig vimpel eller helt enkelt en flöj, flöjel eller styrfena på ett fartyg.

I vissa delar av världen lär det inte finnas något ord för ”väder” därför att ”vädret” alltid är oföränderligt vackert. Inget alls att tala om således. I de allra flesta vrår på vårt klot är dock vädret varierande och i vårt land till och med klart opålitligt. Våra meteorologer talar ofta om att vädret ska bli ostadigt. För det mesta betyder det att vädret ska bli stabilt dåligt.

Kanske verkar vindflöjlar vara ett otidsenligt redskap att spå väder med. Nutidens meteorologer har ju satelliter och datorer till sin hjälp. Man får ändå anse att vindflöjlar på hus och tak är ett värdefullt inslag i landskapsbilden. Satteliter och datorer i all ära men vindomslaget är just här och just nu.

Här är några flöjlar som är just en fana eller flöjel


Misterhults Gård i Småland

Hornbaek Danmark


Lysekils Kyrka i Bohuslän

Roland

Midgårdsormen

Museet som denna vindflöjel suttit på är Hjorths Keramikfabrik i Rönne på Bornholm. Ibland dyker de mest fantastiska vindflöjlar upp i andra sammanhang, som denna vid en sommarresa på Bornholm. Den har också den vackra gröna färgen, som gammal koppar får när den är utsatt för väder och vind. Den här vindflöjeln skulle jag gärna göra på beställning till någon som precis som jag tycker av nordisk mytologi är intressant.

Roland

Vindarnas torn

Väderflöjlar i en eller annan form kom tidigt till användning. Här är ett exempel från antikens Grekland.

Vindarnas Torn byggdes förmodligen under första århundradet före Kristi födelse av syriern Andronikos och uppfördes nedanför Akropolis norra sluttning. Tornet tjänade som allmän väderobservations- och tillgivningsplats. I toppen fanns en rörlig koppartriton som med sin stav visade vilket håll som vinden blåste åt.


Bild från Wikipedia

Triton var i grekisk mytologi son till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var hälften människa och hälften fisk (till överkroppen en man med en fena från midjan).
Triton styrde vågorna genom att blåsa i sitt avlånga snäckskal. Ljudet som kom ur snäckskalet var öronbedövande och hjälpte ofta till att skrämma jättar på flykten.


Hämtat från Wikipedia: Triton (mytologi)

Roland

Bröllopspresent

Systerdotter Emma gifte sig med sin Mattias förra helgen i Skåne och vad kunde vara bättre att uppvakta brudparet med än en vindflöjel att sätta på sitt hus.

Till några av flöjlarna som varit presenter vid speciella tillfällen har jag gjort en enkel låda av luanplywood. Med gångjärn och lås av mässing samt lite mahognybets, så blir presentasken lite utöver det vanliga.

Jag tycket motivet ska ge en vink om intresse eller på annat sätt anknyta till dem som bor i huset. Emma är tokig i att rida och har egen häst. Mattias är bonde och på gården finns bara Massey Fergusson traktorer. Fast jag är osäker på om det finns någon veterangrålle.

Roland

Höststormar

Till min svåger gjorde jag en flöjel i present när han fyllde 40 år. Han är lantbrukare på Bjärehalvön i Skåne och vad kunde passa bättre än en Ferguson "grålle" med en enskärig plog. Det var en av de tidiga flöjlarna med den enkla lagringen och efter några år hade den slutat att snurra i vinden.

Där min svåger och syster bor är det ganska öppet och det blåser ofta från havet. Flöjeln hade fått en bra placering på ett högt uthus så att man kan se flöjeln från boningshuset, så placerades ofta flöjlarna i gamla tider. Man skulle inne från boningshuset och på morgonen se om det var blåst och var vinden kom från.

Morgonen efter att stormen Gudrun dragit fram över Skåne var flöjeln borta. Svågern hittade så småningom fjölen en bit bort på åkern. Efter att vi träffats till julen senare det året fick jag ta hem flöjen och göra en renovering, det blev den första lagringen med kullager.



Flöjeln lämnades tillbaka till svågern, men när vi träffades nästa sommar så hade den ännu inte kommit på plats. Svågern är ganska höjdrädd och han hade engagerat en kusin första gången den sattes upp. Även nästa gång vi var på besök saknades flöjeln på uthuset.

Året därpå hade vi planerat en vecka i Skåne under semestern och nu började det bli lite jobbigt för svågern. Några veckor före vårt besök kunde dock systern skicka kort med sin man i höjden på en lånad lift i färd med att få flöjeln på plats.

Roland

Vindflöjar som måltavla för prickskytte

I gamla vindflöjlar finns det ganska ofta hål som förklaras med att det är kulhål. Ibland kan man hitta denna notis i artiklar där man berättar om att någon flöjel tagits ned för att renoveras och jag har till och med hittat denna beskrivning där det handlat om kyrktuppar som tagits ned för att förgyllas.

Här är två flöjlar där man kan se hål som inte riktigt hör till motivet. Flöjarna sitter på samma lada, på den östra och västra gavelspetsen på ladan. Ladan tillhör St Valla gård i Sörmland, föresten inte så långt från Avla brandstation med tuppen som jag kallar den röde hanen.

Jag är ganska säker på att någon övat prickskytte med flöjlarna som måltavla.

Roland

Sandstugan

I veckan levererade jag en flöjel till en arbetskamrat. Den ska sitta på ett gammalt torp i trakten av Katrineholm.

Motivet på flöjeln skulle på något sätt utgå från en siluett av en tornseglare och namnet på torpet som är Sandstugan. Det är nämligen så att tornseglare häckar i taket på torpet. För några år sedan byggdes torpet ut med en modern tillbyggnad och den sommaren som taket lades om fanns det tillfälliga holkar för tornseglarna att häcka i.

När jag fick en bild på torpet och kunde se den vackra gaveln med de spröjsade fönstren kändes det helt rätt med en vacker vindflöjel.

Vi diskuterade utformningen och efter några skisser som förlaga gjorde jag denna flöjel.



Roland

Tillverkning – sammanfogning

Sammanfogning av flöjeln gör jag numera som på bilden genom att nita. Ett svep runt röret nitas med motivet eller vimpeln. Som nit använder jag kopparspik.



På de tidiga flöjlarna hårdlödde jag motivet till röret. Men efter att ha fått tillbaka någon flöjel för reparation där lödningen spruckit gjorde jag denna förändring. Lödningen blir hård, samtidigt som plåten blir glödgad vid uppvärmningen. Det är också lite känsligt med värmen under lödningen, för mycket värmning och plåten blir lätt deformerad.

Här ser man utvecklingen. Detta är den allra första flöjeln jag gjorde.





Och den undre är den senaste med kattungen som motiv.

Här är den egentillverkade övergången som jag trycksvarvat. Man ser även att katten är fastsatt med svep och med nit. Denna flöjel är också lagrad, lagerbussning i övergången och topplager är av nylon.

Roland

Tillverkning – övergång

Till mina tidiga flöjlar, de som inte hade någon lagring, tillverkade jag den vattenavvisande delen (övergången) av en bit plåt som jag formade till en kon och sedan hårdlödde på nedre delen av den rörliga delen.



När jag kom på att använda en förminskning 22/12 mm som stöd för en lagerbussning, som jag berättade om i förra inslaget, måste man ha något som täcker och skyddar i övergången.



Den som visas här är från början en knopp som är tänkt till prydnad på en järnsäng. För ett antal år sedan hittade jag i en pall på ÖB- bolaget i Nyköping en massa sådana, helt nya i silkespapper för tio kr/st. Köpte på mig ett antal, men nu är det slut. Ångrar i dag att jag inte köpte hela pallen!

Jag har nu lagt ut på vänner att leta efter sådana detaljer, var helst det kan förekomma. Själv letar jag efter sådana på loppisar och marknader. Och är det någon som läser detta och själv har, eller vet var man kan hitta sådana knoppar, så är jag är intresserad. (Det ligger en obearbetad knopp på bilden i inlägget: Tillverkning – material)

En ny variant, sedan en tid tillbaka, är att jag själv tillverkar övergången. Funderade en del på detta och grunnade på om det inte skulle gå att trycksvarva en hylsa som skulle vara större än 22 mm, som dimensionen på röret till fästet och gå att löda på 12 mm röret till den rörliga delen.

Jag började med att svarvade en dorn som skulle vara mothåll när jag tryckte. Därefter gjorde jag ett verktyg med ett kullager, som går att spänna i svarvstålshållaren.



Jag tar en bit av kopparröret, som jag först glödgat, och spänner det i chucken.



Därefter är det bara att trycka med verktyget så att jag får fram konan när arbetsstycket roterar.



Och så här blir resultatet efter att jag putsat av övergången och stucket av den av dornet.



Nu har jag en övergång, som täter mot flöjelns fäste och samtidigt utgör stöd för lagerbussningen.




Och så här ser det ut på en flöjel



Roland

Tillverkning – lagringen

Mina allra första flöjlar hade egentligen ingen lagring. Jag utgick från en 10 mm axel, som gick med lätt passning i ett 12 mm kopparrör (10 mm invändig diameter). Jag hade lött ihop toppen på röret så det var tätt och med lite fett på axeln kom flöjeln att snurra lätt.

Efter att jag köpt min svarv ökade möjligheterna till bättre konstruktioner. Det var något som jag länge hade drömt om, en svarv ger ju helt andra möjligheter till lösningar.

I dag har jag två varianter på lagring, den till vänster på bilden är lagrad i nylon, både som axiallagring och topplagring, den till höger har ett kullager 8 mm i axelhål och ytterdiameter 22 mm. Till topplagring har jag 3 mm stålkulor som går i fett.



Till övergång mellan 12 mm röret och stöd för lagringen använder jag en rörförminskning. Det finns från 12 mm till 20, 22 och 24 mm invändigt mått. Den till 22 mm passar till kullagret. Det går åt en liten stoppring, som när det är klart förhindrar axeln från att löpa ut och i sin tur de lösa stålkulorna att rulla iväg.

Här är en bild som visar topplagringen.



Här har jag använt en lådknopp i mässing till topp på flöjeln, svarvat bort en bit av brickan på knoppen och gjort en liten förlängning med ett 2 mm hål. I toppen av axeln finns en liten tapp, som styr topplagringen och centrerar axeln.

Här är en bild som visar hur jag fäster axeln i flöjelns fäste.



Jag svarvar bussningar ur någon lämplig träbit, 20 mm ytterdiameter med lätt passning och borrar 8 mm för axeln.

Fastsättningen är sedan att jag borrar ett 3,5 mm hål genom kopparröret och axeln där träbussningen sitter och slutligen nitar fast axeln med en kopparspik.

De här lagringarna med rörförminskningen blir inte tät i övergången mellan den rörliga toppen och fästet. Övergången, med 22 mm rörförminskning, som passar till lagret, är ju lika stor i dimension som röret till fästet. För att få en tät övergång har jag till denna flöjel använt en mässingsknopp, en knopp från en järnsäng med mässingsdetaljer. Knoppen är limmad med silikon för att täta mot övergången. På så sätt blir inte ytbehandlingen förstörd, som om jag värmt med låga för att hårdlödda, utan knoppen förblir blank i flera år.



Roland

Tillverkning – vimpeln/motivet

Som jag i inlägget om material nämnt är vimpeln eller motivet på flöjeln tillverkat av koppar- eller mässingsplåt. Valet mellan koppar eller mässing är i de flesta fall slumpmässigt, någon gång kanske beroende på motivet och som jag också nämnt, om det är det är ett motiv med fina linjer och detaljer, är mässing att föredra. Det är lite lättare att såga i mässing då det är hårdare än koppar, det skär bättre i mässing.

Hur får man motivet på plåten? Tidigare ritade och kalkerade jag av motivet på plåten efter att först ha klippte ut en mall i papper.



Numera tar jag motivet, som jag i allmänhet tagit ut på en kopieringsmaskin, och klistrar det på plåten med hjälp av ett sprayklister. Jag klistrar också ett blankt papper på baksidan av plåten. På så sätt skyddas plåten från repor. Det har kanske inte så stor betydelse i långa loppet och ingen ser det när flöjeln är uppsatt, men jag tycker det är trevligt att flöjeln blänker när den överlämnas. Den är ju bara blank en kort tid innan den oxiderar. Den oxiderar också jämt utan att det blir fläckar på ytan om den från början är så metalliskt ren som möjligt. Det önskade tillståndet är ju också som jag tidigare berättat om den gröna ädelärgen, men den får man vänta ganska länge på.

Det går inte att klippa ut motivet ur plåten, man måste såga för att plåten inte ska deformeras. Man måste i vilket fall som helst såga ut hål och mönster efter att ha borrat ett ingångshål för sågbladet.



Om jag sågar för hand använder jag en guldsmedsåg, i princip samma verktyg som vid lövsågning i trä, men med sågblad avsedda för metall. Sågblad går att få tag i järnhandeln, eller i hos leverantör av verktyg till guld och silversmeder (ex Konrad Wahlström i Stockholm) Sågar jag för hand har jag gjort en klämma som jag sätter i skruvstycket. Det underlättar att kunna stå i rätt arbetshöjd. Jag använder också klämman då jag filar och justerar mönster med nålfilar.



Jag har också en elektrisk Dremel figursåg, som jag modifierat. Jag har gjort en fjäderbelastad arm som håller ned arbetsstycket, det underlättar mycket. Tidigare blev man lite trött i fingrarna efter en stunds sågande med maskinen, nu går det lätt så länge bladet biter.

Avslutningsvis får man putsa till mönstret lite och grada av snittytorna med en nålfil.

Till sist stämplar jag motivet med 3 mm stansar, med mina initialer RHg och årtalet. Det tycker jag definitivt man ska göra, det är ju lite som att sätta ett spår i historien.



Roland

Material och tillverkning

Stommen till mina vindflöjlar är kopparrör, 12 och 22 mm, som kan köpas på byggmarknad eller vvs handlare.

Kopparplåt, vanligtvis 0.6 mm, kan man få tag på hos plåtslagare, men då finns det risk att den är lite för mjuk, bäst är halvhård plåt. Claes Olsson har en kopparplåt 25 x 40 cm som är bra. Det finns även en mässingsplåt i samma format. Mässingsplåten är lite hårdare och den har bättre egenskaper när man ska såga ut fina mönster i motiven. Tyvärr är det inte helt lätt att få tag i större bitar av plåt, det går inte som privatperson att handla från Tibnor. Förr hade de en liten avdelning med slump- och stuvbitar från sin kapverksamhet där man kunde handla till dagens kilopris.

Till axeln använder jag 8 mm komprimerad axel. Det säljs i 3 m längder och går att få tag på hos stålleverantörer. Claes Olsson har också axelstål men då blir det dyrt per m.

På många av mina flöjlar har jag en mässingsknopp i toppen och då har jag utgått från en lådknopp. Tidigare fanns de att köpa på antingen IKEA eller Biltema, men där finns de inte längre i sortimentet. Man kan ännu hitta knoppar i mässing i fina specialaffären, men som med axelstål från Claes Olsson blir det en dyr detalj. Återstår att själv svarva en knopp av mässing.

I övergången mellan den fasta och rörliga delen måste det finnas en del som håller borta och tätar mot väta. Jag har lite olika varianter beroende på flöjelns utseende. Gamla flöjlar av smide har i allmänhet en öppen konstruktion och det är inte ovanligt att flöjeln rostat fast, och innan dess har den gnisslat i vinden. Jag har en tät konstruktion som är tänkt att vara underhållsfri och att flöjeln ska snurra lätt i vinden. Jag kommer att visa detaljerna i kommande inslag. Flöjlarna har utvecklats genom åren och det finns även en del erfarenhet att förmedla, jag har fått tillbaka någon flöjel för översyn och uppgradering.

Att hitta material och lämpliga detaljer till flöjlar är alltid aktuellt på loppisar, det går att göra fynd för någon tia om man har tur. Tradera är också bra att bevaka.

Roland

Flöjlar med personliga motiv

En flöjel kan visa något om de som bor i huset den sitter på. I gamla tider kunde det vara ett tecken på välstånd. Många flöjlar är av typen fana, eller vimpel med årtal, som anger byggnadsår, eller när byggnaden renoverades, vilket är vanligt på kyrkor och klockstaplar.

En del av de flöjlar jag gjort har anspelat på yrken eller intresse. Till två av mina grannar i Trosa gjorde jag dessa som present när de fyllde 50 år. Sture, som var biodlare, fick denna flöjel uppsatt på sitt garage under tiden som han var borta i samband med födelsedagen. Som förlaga till biet utgick jag från en Expressen– geting.



Några år senare fyllde Knutte, min dåvarande granne på andra sidan, också 50 år. Knutte har varit orienterare och verksam inom Svenska Orienteringsförbundet och inom SILVA. Med lite handpåläggning gick det att använda företagslogotypen, ofta får man göra någon liten ändring för att det ska fungera som en siluett och att ingen bit i mönstret ska falla ut.



Lite kul var det också att varken Knutte eller övriga i familjen upptäckte flöjeln på garaget när de kom hem efter att ha varit borta under födelsedagen. Det var först efter att en annan granne någon vecka senare kommenterade flöjeln och gratulerade till födelsedagen och presenten.

Roland

Min favoritflöjel

I modellboken från Gislöfs smidesmuseum finns en flöjel från Rörums Socken, Skåne. Knäbäckshusen. Märkt AK 1834. Den finns i mitten av min banner, som den är visad i modellboken. Jag tycker denna flöjel är vacker och har fina proportioner.

Denna flöjel är den första jag gjorde. Den var med på en marknad och en utställning och köptes sedan av en god vän som i sin tur gav bort den som en present. Flöjen sitter nu på en gård i Ekarp i Skåne.



Den andra av denna modell gjorde jag som en flöjel med årtal och den sitter på ett hus i Trosa.



För några år sedan fick jag en förfrågan om en flöjel från en arbetskamrat. Det skulle bli en julklapp. Kunde jag göra en flöjel med en fem-öring. Flöjeln skulle sitta på ett garage vid en sommarstuga på Femöre i Oxelösund. Jag tog då fram min favorit och en gammal femöring från 1947. Och så här blev resultatet.



I våras bad min syster, som bor på Bjärehalvön, om en flöjel. Goda vänner och grannar har byggt ett nytt hus och syster ville presenta med en flöjel när det blir fest för nya huset. Jag föreslog favoriten med initialerna K o J (Kurt o Jeanette) och 2010. Såhär blev denna flöjel.



Det finns en bild på denna modell av flöjel i Galleriet, en bild från Båstad, en lätt rostig flöjel i järn, också med initialer och årtal. En väldigt vacker bild som jag har en förstoring av på jobbet att vila ögonen på.

Roland

Hudiksvall

I veckan som gick blev det en lite kort tur till Hudiksvall. Målet var i första hand Hälsinglands museum och utställningen med Söderalaflöjeln. Den har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Tyvärr var det inte originalet som nu var utställt, denna hade varit på museet fram till den 19e juni. Kopian som nu visades var mycket välgjord och som jag tidigare sagt ger den inspiration till en egen flöjel efter förebilden.



På vår lilla kulturresa besökte vi både kyrkor och bruk, en och annan loppis hann vi också med. Och naturligtvis hittade jag en hel del trevliga vindflöjlar att fotografera, de kommer upp i galleriet.

Måste visa en bild på Kuggöranas kapell från 1772, ute på Hornslandet. Ett litet fiskeläge längst ut i havsbandet, väl värt att besöka. Det är också en väderstation och nu kommer bilden av kapellet att dyka upp när sjörapporten nämner Kuggörarna.



Roland

Semester

Varmt och fint väder är det och det känns inte riktigt ok att vara innomhus i verkstan. En leverans har det dock blivit under semestern. Fick en förfrågan från en intresserad i Nybro, som tyckte mina flöjlar håller hög klass. Det blev en Mårbacka, men uten Mårbacka, om man säger så, dvs den flöjlen som nu sitter på huset där jag bor. Från början hade vi ingen gatuadress, huset hette Mårbacka i Hjältevadshus katalog och det var vår adress till för något år sedan.

Jag kunde leverera flöjeln i Helsingborg, då vi var i Skåne veckan efter midsommar, och beställaren blev helt nöjd.

När jag nu var i Helsingborg tänkte jag passa på att titta till Bäckahästen, om se om någon var på tomten. Tänkte fråga vad gården heter, har frågar runt och försökt leta upp gårdsnamnet, men inte lyckats. Och vad upptäcker jag, jo flöjeln är borta, den finns inte längre på husgaveln. Hoppas nu bara att de som tagit ned flöjlen vet vilken raritet det är och att den förvaras på säkert ställe.

Roland