Vindflöjlar och tornspiror


Statussymboler och meteorologiska instrument

Vindflöjlar på byggnader har funnits sedan medeltiden. Från 1000-talet och framåt förekommer de allt oftare. Vindflöjlar och tornspiror på byggnader blev allt vanligare från renässansen och anses ha varit viktiga som statussymboler. Men även långt in i senare tid kan de berätta något om byggnadens status. En tornspira berättar en hel del om byggnadens status. Här fanns det en chans att manifestera sitt välstånd eller tidens byggnadsideal.

De vanligaste formerna av dekor har varit drakhuvuden och andra djurfigurer, men även initialer och årtal kan ses på flöjlarna. Det är oftast genombrutna arbetet är utfört i smide. Dekorativa motiv i form av tuppar har som vindflöjlar satts upp på kyrkor som symbol för vaksamhet och det kristna budskapet.

En vindflöjel är fritt rörlig runt en vertikal axel. Således är den också ett av de äldsta meteorologiska instrumenten eftersom den visar vindriktningen.


tisdag 7 september 2010

Tillverkning – lagringen

Mina allra första flöjlar hade egentligen ingen lagring. Jag utgick från en 10 mm axel, som gick med lätt passning i ett 12 mm kopparrör (10 mm invändig diameter). Jag hade lött ihop toppen på röret så det var tätt och med lite fett på axeln kom flöjeln att snurra lätt.

Efter att jag köpt min svarv ökade möjligheterna till bättre konstruktioner. Det var något som jag länge hade drömt om, en svarv ger ju helt andra möjligheter till lösningar.

I dag har jag två varianter på lagring, den till vänster på bilden är lagrad i nylon, både som axiallagring och topplagring, den till höger har ett kullager 8 mm i axelhål och ytterdiameter 22 mm. Till topplagring har jag 3 mm stålkulor som går i fett.



Till övergång mellan 12 mm röret och stöd för lagringen använder jag en rörförminskning. Det finns från 12 mm till 20, 22 och 24 mm invändigt mått. Den till 22 mm passar till kullagret. Det går åt en liten stoppring, som när det är klart förhindrar axeln från att löpa ut och i sin tur de lösa stålkulorna att rulla iväg.

Här är en bild som visar topplagringen.



Här har jag använt en lådknopp i mässing till topp på flöjeln, svarvat bort en bit av brickan på knoppen och gjort en liten förlängning med ett 2 mm hål. I toppen av axeln finns en liten tapp, som styr topplagringen och centrerar axeln.

Här är en bild som visar hur jag fäster axeln i flöjelns fäste.



Jag svarvar bussningar ur någon lämplig träbit, 20 mm ytterdiameter med lätt passning och borrar 8 mm för axeln.

Fastsättningen är sedan att jag borrar ett 3,5 mm hål genom kopparröret och axeln där träbussningen sitter och slutligen nitar fast axeln med en kopparspik.

De här lagringarna med rörförminskningen blir inte tät i övergången mellan den rörliga toppen och fästet. Övergången, med 22 mm rörförminskning, som passar till lagret, är ju lika stor i dimension som röret till fästet. För att få en tät övergång har jag till denna flöjel använt en mässingsknopp, en knopp från en järnsäng med mässingsdetaljer. Knoppen är limmad med silikon för att täta mot övergången. På så sätt blir inte ytbehandlingen förstörd, som om jag värmt med låga för att hårdlödda, utan knoppen förblir blank i flera år.



Roland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar