240 år senare

Jag fick för en tid sedan en förfrågan om en nytillverkning efter gammal förebild. På en gård i Nykarleby, i Österbotten i Finland, har denna flöjel suttit. Sedan någon gång på 50-talet, efter ett åskväder, har flöjeln legat undanstoppad.

 

Tungan och en bit av nedre käken på drakhuvudet är borta, men efter några skisser tyckte jag att det gick att få till ett huvud på flöjeln.

 

                                               Såhär blev det färdiga resultatet.

Roland

 

Vikingatida vindflöjlar

Jag har här hittat två intressanta skrifter som behandlar vindflöjlar under vikingatid.

Den första är ur Fornvännen 91:1996, Nya tolkningar av vikingatida vindflöjlar, av Jan Engström och Paun Nykänen.

 

Artikeln behandlar vikingatida sjömanskap. Det finns inte mycket bevarad information om de navigationsmetoder vikingarna använde, men man kan inte tänka sig att de resor de företog över Atlanten gjordes utan grundläggande navigationsteorier och vissa enkla navigationsinstrument. I denna artikel visas hur de vikingatida vindflöjlarna av metall kunde användas som navigations instrument för att mäta latitud. På alla kända exemplar bildar den svängda konturen en ”gradskiva” indelad i avläsningspunkter med inbördes avstånd om ca 4.8˚. Avläsningspunkternas latitud kan bestämmas genom att man använder vindflöjen som solur. Noggrannheten i avläsningen har gjort det möjligt att finna väg över öppna hav.

      

 

Den andra artikeln är från Marinarkeologisk Tidskrift. 1979:2, Tekniska synpunkter på vikingatida flöjlar - några tankar kring placering och användning, av Erik Enström

Enström tar upp och ger intressant förklaring till hur flöjlarna kan ha varit upphängda i en stång som upphängs i sin jämviktspunk och hissas upp masten för att kunna fungera som vindvisare. Enström har också en teori och en förklaring till hur andra bilder från samma tid återger flöjlar eller flöjelliknande föremål i stäven (stävarna) på vikingatida fartyg. Teorin skulle vara att flöjlarna när de inte användes sattes i förstäven som en symbol. Enström har också ett resonemang och en koppling till att örlogsskepp till ankars eller vid kaj inte har flagga hissad i topp utan i stället hissas i förstäven gösen.

Tidskriften Fornvännen ges ut av Vitterhetsakademien och publiceras på Internet med hjälp av Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademiens bibliotek.

 Marinarkeologisk Tidskrift ges ut av Marinarkeologiska Sällskapet,

Jag kan verkligen rekommendera dessa båda källor, här finns mycket intressant att ta del av.

Jag har lagt upp länken till båda artiklarna till höger på sidan, Intressanta länkar.

Roland

Årets första flöjel

Verksamheten har nu legat nere sedan förra årets stora arbete med flöjlarna till Rindö. Fick en julhälsning från beställaren och man berättade om alla kommentarer med beröm för de fina flöjlarna.

Här har jag nu gjort en kopia av en nästan hundra år gammal flöjel till en stuga i Dalarna. Ägaren säger att ”För oss är det viktigt att flöjeln ser så tidsenlig ut som det bara går. Just där vi bor är det lite unikt med ett hus från förra sekelskiftet och vi tycker det är roligt att förstärka det när allt fler sommarhus rivs och nya åretrunthus växer upp omkring oss.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Förlagan och kopian

 

 

 

                    

 

Roland

Rindö

Jag fick i slutet av sommaren en förfrågan om en vindflöjel till ett helt underbart hus i Stockholms skärgård. Kunde jag göra en kopia av ett av drakhuvuden på Kuggörarnas kapell i Hälsingland?

Som vanligt ställde jag lite frågor om huset som flöjeln skulle sitta på. Jag är angelägen om att flöjeln ska passa i storlek och det är lika illa om flöjeln blir för liten, så att det ser smått ut, som att flöjeln blir för stor och inte är i proportion till huset.

Jag fick väldigt god kontakt med beställaren och vi fann varann i detta med att få till rätt proportioner och motiv. Önskemålet var ju ett drakhuvud, men vi kom också överens om årtal och att fastighetsbeteckningen skulle finna med. Det kom då fram att det fanns en speciell relation till Kuggörarnas kapell. Hustrun i familjen var från Hälsingland, de hade gift sig i kapellet, barnen och även några av barnbarnen var döpta i kapellet.

Vindflöjeln var en present från barnen och när vi var överens om flöjeln utökades beställningen med en flöjel till garaget, dock inte lika i utförandet som den till huset.

För att få till stången med utsticket och de två kloten fick jag utnyttja Tradera och bjuda på en liten bordslampa i mässing, som jag skulle kunna plocka isär. Där hade jag lite tur med vinst.

Såhär blev det färdiga resultatet.

 

Dagen efter leveransen fick jag lite bilder från monteringen, på hög höjd, och hur det nu ser ut med vindflöjlar, på garaget och på det vackra huset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I tidigare inlägg har jag skrivit om drakhuvud på kyrkor och klockstaplar och att det skulle vara ett apotropeiskt föremål, ett skydd mot onda krafter. Det är väl helt i sin ordning med sådant skydd för det vackra huset.

Roland

Solkattens Förskola

Jag fick för några veckor sedan en förfrågan om ett samarbete av en utsmyckning till en förskola i Hägersten.

Amanda Cardell skickade en skiss på en fågel, som skulle vara som en flöjel och med en kula, som kanske ett äpple.

Det skulle ju bli en utmaning med lite smidesarbete i järn för stolpen och infästningen, så att fågeln skulle kunna bli rörlig.

Amanda hade först tänkt sig en flaggstångsknopp till kula, men den hon fått tag i var ju en modern knopp av plast, inte av mässing som förr i världen.

Jag letade lite i lådan med mässing från loppisfynden och hittade en vas som jag kunde modifiera.

Både fågeln och kulan har jag lackerat med en spray-cellulosalack, efter att de blivit polerade riktigt blanka på lumpskivan.

Såhär blev den färdiga installationen

 

 

I fredags, när alla barnen gått hem så var det då dags att gjuta fast stolpen på sin plats i lekgården på förskolan.

 

 

 Amanda Cardell idé och design http://www.amandacardell.com/

 Roland

Liten Sommarutställning

I sommar har jag fått ha mina miniatyrer uppställda i ett fönster på Idala Kafé. Idala ligger på Mörkö, längs vägen mot färjan till Oaxen. (Det finns ett tidigare inlägg om dessa miniatyrer)

    

  

Kaféet är välbesökt då det är öppet under torsdag t o m söndag. Gott kaffe och goda mackor serveras och på ovanvåningen finns ett galleri med olika utställare hela sommaren.
Så här långt har det blivit en beställning som nu sitter på en stuga i Gnesta. Det var kyrktuppen från Sandsjö som föll i smaken.

Två andra flöjlar har det också blivit gjorda under semestern. I båda fallen kom det i samband med förfrågan av det önskade motivet en liten beskrivning av vad man hade för tankar om att sätta upp en flöjel. Det här gillar jag och jag tror att det i de flesta fall finns en tanke och en symbolik i val av motiv.

Denna flöjel fick familjen som flyttat från Stockholm till sitt drömboende på hästgård i Skåne under året. Givaren ville markera årtalet som en milstolpe i familjens liv.

Och denna flöjel blev en födelsedagspresent från barnen till sin pappa och till den nybyggda sommarstugan, en klassisk flöjel med namnet på stugan och årtalet.

 

Roland

Varför drakhuvud som vindflöjel på kyrkor och klockstaplar

Tuppen som symbol på kyrkor är väl beskrivet. I Sverige är det ca 620 kyrkor som har denna symbol på kyrktornet eller på klockstapeln. Ett modernt påfund av Kyrktuppsfrämjandet är att årligen utse den vackraste tuppen.

På många kyrkor finns flöjlar med motiv av drakhuvud. Detta är något jag funderar över, vad är symboliken i detta? Jag har ”forskat” i detta genom att slå på nätet och läsa vad som finns publicerat, hittat en del att ta fasta på, men inte riktigt kunnat få fram en förklaring. De exempel jag har nedan, och som jag själv fotograferat, har årtal från 1700- och 1800-talet och det är ju en ganska sen datering.

I en artikeln om kulturkontinuitet beskrivs övergången från hedendom till kristendom och flera exempel, från att gamla hednatempel revs och att den nya kyrkan byggdes på platsen, till att religiösa föremål togs upp i den nya religionen. Det spekuleras i att man kanske ville ge den nya guden den gamle gudens kraft. Otvetydiga exempel på kontinuitet mellan hedendom och kristendom är den arkitektoniska utsmyckningen med vikingatida drakhuvuden på de tidigaste stavkyrkorna.

Draken som symbol ges både onda och goda egenskaper. Under medeltiden uppfattades draken också som en vällvillig, skyddande makt. I beskrivning av Tingsträde kyrka på Gotland står att ”Korset är utformat som en trädstam för att likna ett livsträd. Det är nedkört i ett drakhuvud och anger så, att ondskan har besegrats med Kristi gärning på korset.” Att draken under medeltiden i Sverige kunde uppfattas som en god och vaksam väktare framgår t.ex. av den lilla plastiska järndraken som är anbragt på nyckelhålsskylten till kyrkporten i Sala eller de många exemplen på sannolikt apotropeiska drakar på takkrön, kronstänger och hisskonsoler till dopfuntslock i den romanska träornamentiken. (Ur Drakar från Uppåkra. Anne-Sofie Gräslund)

Är detta svaret på min fråga, att drakhuvuden är ett sk apotropeiskt föremål som ska skydda kyrkan och avvärja onda makter. Tydligt exempel på detta skulle då vara St Laurenti kyrka i Söderköping, där det finns ett flertal drakhuvud på kyrkan.

Här är några exempel på drakhuvud jag fotograferat

St Laurenti ka Söderköping

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tystberga ka Södermanlad

 

Kuggörarna



Kuggörarna Hällsingland

Kuggörarnas kapell stod färdigt 1772 och har tre vindflöjlar, två drakhuvud och en tupp.

Roland