Rindö

Jag fick i slutet av sommaren en förfrågan om en vindflöjel till ett helt underbart hus i Stockholms skärgård. Kunde jag göra en kopia av ett av drakhuvuden på Kuggörarnas kapell i Hälsingland?

Som vanligt ställde jag lite frågor om huset som flöjeln skulle sitta på. Jag är angelägen om att flöjeln ska passa i storlek och det är lika illa om flöjeln blir för liten, så att det ser smått ut, som att flöjeln blir för stor och inte är i proportion till huset.

Jag fick väldigt god kontakt med beställaren och vi fann varann i detta med att få till rätt proportioner och motiv. Önskemålet var ju ett drakhuvud, men vi kom också överens om årtal och att fastighetsbeteckningen skulle finna med. Det kom då fram att det fanns en speciell relation till Kuggörarnas kapell. Hustrun i familjen var från Hälsingland, de hade gift sig i kapellet, barnen och även några av barnbarnen var döpta i kapellet.

Vindflöjeln var en present från barnen och när vi var överens om flöjeln utökades beställningen med en flöjel till garaget, dock inte lika i utförandet som den till huset.

För att få till stången med utsticket och de två kloten fick jag utnyttja Tradera och bjuda på en liten bordslampa i mässing, som jag skulle kunna plocka isär. Där hade jag lite tur med vinst.

Såhär blev det färdiga resultatet.

 

Dagen efter leveransen fick jag lite bilder från monteringen, på hög höjd, och hur det nu ser ut med vindflöjlar, på garaget och på det vackra huset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I tidigare inlägg har jag skrivit om drakhuvud på kyrkor och klockstaplar och att det skulle vara ett apotropeiskt föremål, ett skydd mot onda krafter. Det är väl helt i sin ordning med sådant skydd för det vackra huset.

Roland

Solkattens Förskola

Jag fick för några veckor sedan en förfrågan om ett samarbete av en utsmyckning till en förskola i Hägersten.

Amanda Cardell skickade en skiss på en fågel, som skulle vara som en flöjel och med en kula, som kanske ett äpple.

Det skulle ju bli en utmaning med lite smidesarbete i järn för stolpen och infästningen, så att fågeln skulle kunna bli rörlig.

Amanda hade först tänkt sig en flaggstångsknopp till kula, men den hon fått tag i var ju en modern knopp av plast, inte av mässing som förr i världen.

Jag letade lite i lådan med mässing från loppisfynden och hittade en vas som jag kunde modifiera.

Både fågeln och kulan har jag lackerat med en spray-cellulosalack, efter att de blivit polerade riktigt blanka på lumpskivan.

Såhär blev den färdiga installationen

 

 

I fredags, när alla barnen gått hem så var det då dags att gjuta fast stolpen på sin plats i lekgården på förskolan.

 

 

 Amanda Cardell idé och design http://www.amandacardell.com/

 Roland

Liten Sommarutställning

I sommar har jag fått ha mina miniatyrer uppställda i ett fönster på Idala Kafé. Idala ligger på Mörkö, längs vägen mot färjan till Oaxen. (Det finns ett tidigare inlägg om dessa miniatyrer)

    

  

Kaféet är välbesökt då det är öppet under torsdag t o m söndag. Gott kaffe och goda mackor serveras och på ovanvåningen finns ett galleri med olika utställare hela sommaren.
Så här långt har det blivit en beställning som nu sitter på en stuga i Gnesta. Det var kyrktuppen från Sandsjö som föll i smaken.

Två andra flöjlar har det också blivit gjorda under semestern. I båda fallen kom det i samband med förfrågan av det önskade motivet en liten beskrivning av vad man hade för tankar om att sätta upp en flöjel. Det här gillar jag och jag tror att det i de flesta fall finns en tanke och en symbolik i val av motiv.

Denna flöjel fick familjen som flyttat från Stockholm till sitt drömboende på hästgård i Skåne under året. Givaren ville markera årtalet som en milstolpe i familjens liv.

Och denna flöjel blev en födelsedagspresent från barnen till sin pappa och till den nybyggda sommarstugan, en klassisk flöjel med namnet på stugan och årtalet.

 

Roland

Varför drakhuvud som vindflöjel på kyrkor och klockstaplar

Tuppen som symbol på kyrkor är väl beskrivet. I Sverige är det ca 620 kyrkor som har denna symbol på kyrktornet eller på klockstapeln. Ett modernt påfund av Kyrktuppsfrämjandet är att årligen utse den vackraste tuppen.

På många kyrkor finns flöjlar med motiv av drakhuvud. Detta är något jag funderar över, vad är symboliken i detta? Jag har ”forskat” i detta genom att slå på nätet och läsa vad som finns publicerat, hittat en del att ta fasta på, men inte riktigt kunnat få fram en förklaring. De exempel jag har nedan, och som jag själv fotograferat, har årtal från 1700- och 1800-talet och det är ju en ganska sen datering.

I en artikeln om kulturkontinuitet beskrivs övergången från hedendom till kristendom och flera exempel, från att gamla hednatempel revs och att den nya kyrkan byggdes på platsen, till att religiösa föremål togs upp i den nya religionen. Det spekuleras i att man kanske ville ge den nya guden den gamle gudens kraft. Otvetydiga exempel på kontinuitet mellan hedendom och kristendom är den arkitektoniska utsmyckningen med vikingatida drakhuvuden på de tidigaste stavkyrkorna.

Draken som symbol ges både onda och goda egenskaper. Under medeltiden uppfattades draken också som en vällvillig, skyddande makt. I beskrivning av Tingsträde kyrka på Gotland står att ”Korset är utformat som en trädstam för att likna ett livsträd. Det är nedkört i ett drakhuvud och anger så, att ondskan har besegrats med Kristi gärning på korset.” Att draken under medeltiden i Sverige kunde uppfattas som en god och vaksam väktare framgår t.ex. av den lilla plastiska järndraken som är anbragt på nyckelhålsskylten till kyrkporten i Sala eller de många exemplen på sannolikt apotropeiska drakar på takkrön, kronstänger och hisskonsoler till dopfuntslock i den romanska träornamentiken. (Ur Drakar från Uppåkra. Anne-Sofie Gräslund)

Är detta svaret på min fråga, att drakhuvuden är ett sk apotropeiskt föremål som ska skydda kyrkan och avvärja onda makter. Tydligt exempel på detta skulle då vara St Laurenti kyrka i Söderköping, där det finns ett flertal drakhuvud på kyrkan.

Här är några exempel på drakhuvud jag fotograferat

St Laurenti ka Söderköping

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tystberga ka Södermanlad

 

Kuggörarna



Kuggörarna Hällsingland

Kuggörarnas kapell stod färdigt 1772 och har tre vindflöjlar, två drakhuvud och en tupp.

Roland

Uppgradering av bloggen

Slide, som jag använt som verktyg för att skapa bildarkiven över de vindflöjlar jag själv gjort och galleriet av fotograferade flöjlar lägger ned denna funktion i mars. Så nu håller jag på att söka efter nytt vertyg, och i vanlig ordning så går det åt en del tid att sätta sig in i funktionerna och att börja om med bild ett. Så under en tid kan det se lite rörigt ut på bloggen.

Roland

En Tvåmänning

Jag fick en beställning av en flöjel med en båt av en arbetskamrat, som skulle vara en present till sin sambo och till huset. Det skulle vara en båt med anknytning till ostkusten, då det har funnits fiskare i släkten längre tillbaka. Det skulle inte vara ett skepp, men kanske en en- eller tvåmänning. Det hade jag ingen aning om vad det var för slags båt.

Wikipedia kunde dock ge besked och även en bra bild att ha som förlaga.

Roland

Saxat från Wikimedia

Gotlandssnipan är en gotländsk spetsgattad klinkbyggd ej däckad allmogebåt som är avsedd för rodd eller segling. Gotlandssnipan byggs med få breda bord i furu samt är klent spantad. Gotlandssnipan har en relativt platt rund botten med köl som medför ett litet djupgående. Gotlandssnipan är byggd med hänsyn till Gotlands grunda stränder och behovet att vara lätta att dras upp på stranden. Gotlandssnipan har byggts i tre storlekar med en längd från fyra meter till nio meter. Båten benämns efter det antal besättningsmedlemmar, eller hur många par åror som båten drivs fram med. Tullapinnar har gotlandssnipan liksom ölandsnipan en för varje åra.

• Enmänningen har ett par åror samt en mast, sprisegel och stagfock. Enmänningar kallas även'toskbat' (torskbåt), framför allt på norra Gotland och på Fårö.
  
• Tvåmänningen har två par åror och har två master med en längd av 18- 20 fot (ca 6 m) och en bred av 1,5 meter. Tvåmäningen användes till fiske nära land samt var den vanligaste lotsbåten på Gotland.
  
• Tremänning (även kallad storbåt) har tre par åror och tre master, oftast var de riggade med två master. Vid segling förs ett sprisegel på var mast samt fock på främre masten, toppsegel och ibland även klyvare i lättare vind. Längden är sju till nio meter med en bred från cirka 1,8 meter. Tremänningar byggs med sju tunna bord vardera sida, spant som går från sida till sida samt tre fasta tofter. Tremänningen användes till drivgarnsfiske med en besättning av tre till fyra personer.

Vindflöjel i aluminium

Jag fick för någon vecka sedan en fråga om det gick att göra en flöjel i aluminium av en arbetskamrat. Han fick för några år sedan en Skånegrip i mässing och koppar, som kommer att lämnas kvar på huset i Sörmland, när familjen nu flyttar till nytt hus Småland.

Hustrun i familjen ville att flöjeln skulle vara av samma material som belysningsarmaturerna på det nya huset är gjorda av.



Jag tycker flöjeln blev spännande med sin brytning mellan borstad aluminium och en klassisk form. Det blev en del tillverkning från grunden då jag inte hade något i halvfabrikat av aluminium, mer än lite rör och plåt. Flöjeln är lagrad i toppen med lösa stålkulor och i den svarvade övergången med ett spårkullager.

Roland