Vindflöjar som måltavla för prickskytte

I gamla vindflöjlar finns det ganska ofta hål som förklaras med att det är kulhål. Ibland kan man hitta denna notis i artiklar där man berättar om att någon flöjel tagits ned för att renoveras och jag har till och med hittat denna beskrivning där det handlat om kyrktuppar som tagits ned för att förgyllas.

Här är två flöjlar där man kan se hål som inte riktigt hör till motivet. Flöjarna sitter på samma lada, på den östra och västra gavelspetsen på ladan. Ladan tillhör St Valla gård i Sörmland, föresten inte så långt från Avla brandstation med tuppen som jag kallar den röde hanen.

Jag är ganska säker på att någon övat prickskytte med flöjlarna som måltavla.

Roland

Sandstugan

I veckan levererade jag en flöjel till en arbetskamrat. Den ska sitta på ett gammalt torp i trakten av Katrineholm.

Motivet på flöjeln skulle på något sätt utgå från en siluett av en tornseglare och namnet på torpet som är Sandstugan. Det är nämligen så att tornseglare häckar i taket på torpet. För några år sedan byggdes torpet ut med en modern tillbyggnad och den sommaren som taket lades om fanns det tillfälliga holkar för tornseglarna att häcka i.

När jag fick en bild på torpet och kunde se den vackra gaveln med de spröjsade fönstren kändes det helt rätt med en vacker vindflöjel.

Vi diskuterade utformningen och efter några skisser som förlaga gjorde jag denna flöjel.



Roland

Tillverkning – sammanfogning

Sammanfogning av flöjeln gör jag numera som på bilden genom att nita. Ett svep runt röret nitas med motivet eller vimpeln. Som nit använder jag kopparspik.



På de tidiga flöjlarna hårdlödde jag motivet till röret. Men efter att ha fått tillbaka någon flöjel för reparation där lödningen spruckit gjorde jag denna förändring. Lödningen blir hård, samtidigt som plåten blir glödgad vid uppvärmningen. Det är också lite känsligt med värmen under lödningen, för mycket värmning och plåten blir lätt deformerad.

Här ser man utvecklingen. Detta är den allra första flöjeln jag gjorde.





Och den undre är den senaste med kattungen som motiv.

Här är den egentillverkade övergången som jag trycksvarvat. Man ser även att katten är fastsatt med svep och med nit. Denna flöjel är också lagrad, lagerbussning i övergången och topplager är av nylon.

Roland

Tillverkning – övergång

Till mina tidiga flöjlar, de som inte hade någon lagring, tillverkade jag den vattenavvisande delen (övergången) av en bit plåt som jag formade till en kon och sedan hårdlödde på nedre delen av den rörliga delen.



När jag kom på att använda en förminskning 22/12 mm som stöd för en lagerbussning, som jag berättade om i förra inslaget, måste man ha något som täcker och skyddar i övergången.



Den som visas här är från början en knopp som är tänkt till prydnad på en järnsäng. För ett antal år sedan hittade jag i en pall på ÖB- bolaget i Nyköping en massa sådana, helt nya i silkespapper för tio kr/st. Köpte på mig ett antal, men nu är det slut. Ångrar i dag att jag inte köpte hela pallen!

Jag har nu lagt ut på vänner att leta efter sådana detaljer, var helst det kan förekomma. Själv letar jag efter sådana på loppisar och marknader. Och är det någon som läser detta och själv har, eller vet var man kan hitta sådana knoppar, så är jag är intresserad. (Det ligger en obearbetad knopp på bilden i inlägget: Tillverkning – material)

En ny variant, sedan en tid tillbaka, är att jag själv tillverkar övergången. Funderade en del på detta och grunnade på om det inte skulle gå att trycksvarva en hylsa som skulle vara större än 22 mm, som dimensionen på röret till fästet och gå att löda på 12 mm röret till den rörliga delen.

Jag började med att svarvade en dorn som skulle vara mothåll när jag tryckte. Därefter gjorde jag ett verktyg med ett kullager, som går att spänna i svarvstålshållaren.



Jag tar en bit av kopparröret, som jag först glödgat, och spänner det i chucken.



Därefter är det bara att trycka med verktyget så att jag får fram konan när arbetsstycket roterar.



Och så här blir resultatet efter att jag putsat av övergången och stucket av den av dornet.



Nu har jag en övergång, som täter mot flöjelns fäste och samtidigt utgör stöd för lagerbussningen.




Och så här ser det ut på en flöjel



Roland

Tillverkning – lagringen

Mina allra första flöjlar hade egentligen ingen lagring. Jag utgick från en 10 mm axel, som gick med lätt passning i ett 12 mm kopparrör (10 mm invändig diameter). Jag hade lött ihop toppen på röret så det var tätt och med lite fett på axeln kom flöjeln att snurra lätt.

Efter att jag köpt min svarv ökade möjligheterna till bättre konstruktioner. Det var något som jag länge hade drömt om, en svarv ger ju helt andra möjligheter till lösningar.

I dag har jag två varianter på lagring, den till vänster på bilden är lagrad i nylon, både som axiallagring och topplagring, den till höger har ett kullager 8 mm i axelhål och ytterdiameter 22 mm. Till topplagring har jag 3 mm stålkulor som går i fett.



Till övergång mellan 12 mm röret och stöd för lagringen använder jag en rörförminskning. Det finns från 12 mm till 20, 22 och 24 mm invändigt mått. Den till 22 mm passar till kullagret. Det går åt en liten stoppring, som när det är klart förhindrar axeln från att löpa ut och i sin tur de lösa stålkulorna att rulla iväg.

Här är en bild som visar topplagringen.



Här har jag använt en lådknopp i mässing till topp på flöjeln, svarvat bort en bit av brickan på knoppen och gjort en liten förlängning med ett 2 mm hål. I toppen av axeln finns en liten tapp, som styr topplagringen och centrerar axeln.

Här är en bild som visar hur jag fäster axeln i flöjelns fäste.



Jag svarvar bussningar ur någon lämplig träbit, 20 mm ytterdiameter med lätt passning och borrar 8 mm för axeln.

Fastsättningen är sedan att jag borrar ett 3,5 mm hål genom kopparröret och axeln där träbussningen sitter och slutligen nitar fast axeln med en kopparspik.

De här lagringarna med rörförminskningen blir inte tät i övergången mellan den rörliga toppen och fästet. Övergången, med 22 mm rörförminskning, som passar till lagret, är ju lika stor i dimension som röret till fästet. För att få en tät övergång har jag till denna flöjel använt en mässingsknopp, en knopp från en järnsäng med mässingsdetaljer. Knoppen är limmad med silikon för att täta mot övergången. På så sätt blir inte ytbehandlingen förstörd, som om jag värmt med låga för att hårdlödda, utan knoppen förblir blank i flera år.



Roland