240 år senare

Jag fick för en tid sedan en förfrågan om en nytillverkning efter gammal förebild. På en gård i Nykarleby, i Österbotten i Finland, har denna flöjel suttit. Sedan någon gång på 50-talet, efter ett åskväder, har flöjeln legat undanstoppad.

 

Tungan och en bit av nedre käken på drakhuvudet är borta, men efter några skisser tyckte jag att det gick att få till ett huvud på flöjeln.

 

                                               Såhär blev det färdiga resultatet.

Roland

 

Vikingatida vindflöjlar

Jag har här hittat två intressanta skrifter som behandlar vindflöjlar under vikingatid.

Den första är ur Fornvännen 91:1996, Nya tolkningar av vikingatida vindflöjlar, av Jan Engström och Paun Nykänen.

 

Artikeln behandlar vikingatida sjömanskap. Det finns inte mycket bevarad information om de navigationsmetoder vikingarna använde, men man kan inte tänka sig att de resor de företog över Atlanten gjordes utan grundläggande navigationsteorier och vissa enkla navigationsinstrument. I denna artikel visas hur de vikingatida vindflöjlarna av metall kunde användas som navigations instrument för att mäta latitud. På alla kända exemplar bildar den svängda konturen en ”gradskiva” indelad i avläsningspunkter med inbördes avstånd om ca 4.8˚. Avläsningspunkternas latitud kan bestämmas genom att man använder vindflöjen som solur. Noggrannheten i avläsningen har gjort det möjligt att finna väg över öppna hav.

      

 

Den andra artikeln är från Marinarkeologisk Tidskrift. 1979:2, Tekniska synpunkter på vikingatida flöjlar - några tankar kring placering och användning, av Erik Enström

Enström tar upp och ger intressant förklaring till hur flöjlarna kan ha varit upphängda i en stång som upphängs i sin jämviktspunk och hissas upp masten för att kunna fungera som vindvisare. Enström har också en teori och en förklaring till hur andra bilder från samma tid återger flöjlar eller flöjelliknande föremål i stäven (stävarna) på vikingatida fartyg. Teorin skulle vara att flöjlarna när de inte användes sattes i förstäven som en symbol. Enström har också ett resonemang och en koppling till att örlogsskepp till ankars eller vid kaj inte har flagga hissad i topp utan i stället hissas i förstäven gösen.

Tidskriften Fornvännen ges ut av Vitterhetsakademien och publiceras på Internet med hjälp av Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademiens bibliotek.

 Marinarkeologisk Tidskrift ges ut av Marinarkeologiska Sällskapet,

Jag kan verkligen rekommendera dessa båda källor, här finns mycket intressant att ta del av.

Jag har lagt upp länken till båda artiklarna till höger på sidan, Intressanta länkar.

Roland

Årets första flöjel

Verksamheten har nu legat nere sedan förra årets stora arbete med flöjlarna till Rindö. Fick en julhälsning från beställaren och man berättade om alla kommentarer med beröm för de fina flöjlarna.

Här har jag nu gjort en kopia av en nästan hundra år gammal flöjel till en stuga i Dalarna. Ägaren säger att ”För oss är det viktigt att flöjeln ser så tidsenlig ut som det bara går. Just där vi bor är det lite unikt med ett hus från förra sekelskiftet och vi tycker det är roligt att förstärka det när allt fler sommarhus rivs och nya åretrunthus växer upp omkring oss.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Förlagan och kopian

 

 

 

                    

 

Roland