En Tvåmänning

Jag fick en beställning av en flöjel med en båt av en arbetskamrat, som skulle vara en present till sin sambo och till huset. Det skulle vara en båt med anknytning till ostkusten, då det har funnits fiskare i släkten längre tillbaka. Det skulle inte vara ett skepp, men kanske en en- eller tvåmänning. Det hade jag ingen aning om vad det var för slags båt.

Wikipedia kunde dock ge besked och även en bra bild att ha som förlaga.

Roland

Saxat från Wikimedia

Gotlandssnipan är en gotländsk spetsgattad klinkbyggd ej däckad allmogebåt som är avsedd för rodd eller segling. Gotlandssnipan byggs med få breda bord i furu samt är klent spantad. Gotlandssnipan har en relativt platt rund botten med köl som medför ett litet djupgående. Gotlandssnipan är byggd med hänsyn till Gotlands grunda stränder och behovet att vara lätta att dras upp på stranden. Gotlandssnipan har byggts i tre storlekar med en längd från fyra meter till nio meter. Båten benämns efter det antal besättningsmedlemmar, eller hur många par åror som båten drivs fram med. Tullapinnar har gotlandssnipan liksom ölandsnipan en för varje åra.

• Enmänningen har ett par åror samt en mast, sprisegel och stagfock. Enmänningar kallas även'toskbat' (torskbåt), framför allt på norra Gotland och på Fårö.
  
• Tvåmänningen har två par åror och har två master med en längd av 18- 20 fot (ca 6 m) och en bred av 1,5 meter. Tvåmäningen användes till fiske nära land samt var den vanligaste lotsbåten på Gotland.
  
• Tremänning (även kallad storbåt) har tre par åror och tre master, oftast var de riggade med två master. Vid segling förs ett sprisegel på var mast samt fock på främre masten, toppsegel och ibland även klyvare i lättare vind. Längden är sju till nio meter med en bred från cirka 1,8 meter. Tremänningar byggs med sju tunna bord vardera sida, spant som går från sida till sida samt tre fasta tofter. Tremänningen användes till drivgarnsfiske med en besättning av tre till fyra personer.

Vindflöjel i aluminium

Jag fick för någon vecka sedan en fråga om det gick att göra en flöjel i aluminium av en arbetskamrat. Han fick för några år sedan en Skånegrip i mässing och koppar, som kommer att lämnas kvar på huset i Sörmland, när familjen nu flyttar till nytt hus Småland.

Hustrun i familjen ville att flöjeln skulle vara av samma material som belysningsarmaturerna på det nya huset är gjorda av.



Jag tycker flöjeln blev spännande med sin brytning mellan borstad aluminium och en klassisk form. Det blev en del tillverkning från grunden då jag inte hade något i halvfabrikat av aluminium, mer än lite rör och plåt. Flöjeln är lagrad i toppen med lösa stålkulor och i den svarvade övergången med ett spårkullager.

Roland

Sommarens vindflöjlar

Fotogallerierna är nu uppdaterat med de intressanta flöjlar som jag fotograferat under sommaren, några från mina hemtrakter i Skåne och några från besöket hos dotter och svärson i Sundsvall. Galleriet innehåller nu de flesta typer av flöjlar man kan se ”på slott och koja”.

Om man klickar på Veiw får man upp applikationen och kan då få en översikt samt att man kan gå till intressant flöjel och få upp den i större visning. Man behöver alltså inte titta igenom hela galleriet i den rullande visningen!


Tre nya flöjlar har det blivit under sommaren.

En till syster och svåger på Bjärehalvön. De byggde ett nytt lagerhus på gården i fjor och det kunde prydas med en lite större flöjel.



En beställning över nätet av min bi-flöjel. En lämplig 70-års present till en biodlare i sydöstra Småland. Fick ett tack från beställaren med en hälsning ”att mottagaren blev mycket överraskad och glad över den fina bi-flöjeln. "Klockrent" och "det kunde inte ha blivit bättre" var hans omtumlade ord”.



En beställning av bekanta, också en present att sätta på huset de bor i. Ett drakhuvud efter flöjeln som sitter på hembygdsgården vid Danmarks kyrka strax öster om Uppsala.




Roland

Miniatyrer

Här är en liten serie av miniatyrer i mässing. Blankpolerad mässing tycker jag är vackert. Jag har en del gammal koppar och mässing som är arbete av en kopparslagare i Helsingborg, så att putsa med det gamla Häxan kopparputs, eller i dag med Pool som jag tycker är det bästa putsmedlet är ett ganska lätt arbete. Nyputsad koppar eller mässing har en djup lyster som tyvärr är förgänglig, men om man inte tar på den nyputsade ytan med fingrarna, så håller det ett bra tag.



Från vänster
Bäckahästen, Midgårdsormen, ett av drakhuvuden från St Laurenti kyrka i Söderköping, min favorit från Rörums socken i Skåne Knäckbäckshusen, kyrktupp från Sandsjö i Värmland och till sist Sörmlandsgripen.

Det finns äldre inlägg om flera av dessa flöjlar

Roland

Vindflöjlar av trä

Nu när vårsolen lyser och man ser fram mot att så småningom börja ställa i ordning efter vintern tänkte jag göra ett inlägg om vindflöjlar som är gjorda av trä. De är väl kanske inte vindflöjlar i den bemärkelsen att de visar vindens riktning utan de är mer gjorda för att röra sig i vinden.

Det finns ett flertal olika varianter och här är två riktiga klassiker.

Den första är paret vid slipstenen. Denna hittade jag på nätet

och är gjord av

En annan riktig klassiker, som man inte ser så ofta, är polisen som står och vevar med armarna i vinden.

Denna knåpade jag ihop en helg då det var dåligt väder.

Roland

Min Söderalaflöjel

Under julledigheten började jag på min Söderalaflöjel. Att det skulle ta några timmar visste jag redan från början. I dag blev den färdig och jag har nog lagt ned mer än 50 timmar på flöjeln.

Under arbetes gång tänkte jag på hantverkaren på 1000 talet, som tog ut hål och graverade för hand. Hans borr och filar var ju inte närheten av mina elektriska verktyg som jag använt för att såga ut hålen och gravera mönstret med.

I beskrivningar av Söderalaflöjeln tror man att det suttit små bleck eller ringar i hålen i nederkant av flöjeln. Jag har valt att sätta ringar i hålen, på samma sätt som kopian som visades på Helsinglands museum i fjor.

(det finns två tidigare inlägg om Söderalaflöjeln under kategorin museum)

Roland

Vindflöjlar i Tallinn

I centrala Tallinn ligger Gamla staden som byggdes så tidigt som på 1100-talet. Gamla staden är häpnadsväckande välbevarat och är idag med på UNESCOs världsarvslista. En ringmur ligger runt Gamla staden, och det finns ett slott från medeltiden som byggdes om och förnyades under Johan IIIs tid.

Det unika med Tallinns Gamla Stad är att den lyckats behålla och bevara sin medeltida karaktär, till skillnad från de flesta huvudstäder i Europa.

De kraftfulla försvarsanläggningarna har lyckats rädda Tallinn undan förstörelse I de många krig som härjat området. Staden är en stenstad, vilket gjort att den inte brunnit som många städer byggda i trä. Tallinn har dessutom sluppit det öde som drabbat så många andra gamla städer - den har inte rivits eller moderniserats.

Jag och sambo var i Tallinn i förra veckan, vi gjorde en utflykt och hade en dag till att vandra runt i Gamla Staden. Det är ju inte precis högsäsong för turism och vädret kunde ha varit bättre. Besöket gav i alla fall mersmak.

Som vanligt ”ser jag upp” och det blev en hel del bra kort på vackra vindflöjlar.

Medelpunkten i Gamla Staden är Rådhuset, som i sin nuvarande form härrör från 1404. Stadens symbol, vindflöjeln Gamle Tomas vakar över torget.

På rådhusets södra gavel sitter denna pampiga förgyllda vindflöjel, ett riktigt mästerarbete.



På nästan varje gavel sitter det en vacker flöjel.

Det som jag tycker är intressant är att jag hittade flera flöjlar som verkar vara nytillverkade, att döma av årtalen. Här är en som har årtalet 2006, lika pampig som den från 1779 och den från 1876.

Alla flöjlarna från Tallinn finns i galleriet

Roland