När blir en vindflöjel av koppar grön?

Jag tänkte berätta om en gammal vindflöjel som nu har den gröna ädelärgens patina. Denna vindflöjel sitter på en carport på Eskilsminne i Helsingborg. Det är inte den ursprungliga placeringen och sedan någon gång på 70-talet, när den hämtades upp från källaren, har den en inte helt tidsenlig ”stång” av rostfritt stål. Flöjeln kan inte snurra och är i dag mest en prydnad på carporten. I all sin enkelhet tycker jag den är ganska trevlig.



Flöjeln tillverkades någon gång runt 1920 till en liten stuga på Eskilsminne, som då mest var ett koloniområde före bebyggelsen med egna hem.

Koppar som utsätts för väder och vind korroderar. En vindflöjel blir först svart av koppar(II)sulfid. Detta tar tre till fyra månader. Grön ärg bildas sedan genom att sulfiden oxideras vidare till koppar(II)hydroxidsulfat, Cu4(OH)6SO4. Tillsammans med sulfatet finns ofta också koppar(II)hydroxidkarbonat, Cu2CO3(OH)2. I områden nära kuster med saltvatten kan ärgen innehålla stora mängder koppar(II)hydroxidklorid, Cu2Cl(OH)3. Jag har studerat byggnader med koppartak och när dessa byggts och då kommit fram till att det tar minst 40 år för att den gröna ärgen ska bildas.

Och här är NE förklaringen av vad ärg är för något

ärg, gröna, giftiga korrosionsprodukter på koppar eller kopparhaltiga legeringar. Ärg bildad under mångårig exponering kallas ofta grön patina och kan ge visst skydd mot fortsatt korrosion. Ädelärg (aerugo nobilis) benämns en jämn, tunn ärgbeläggning, ofta med emaljaktig glans.

Roland